Skoftebyns Idrottsförening bildades officiellt i stadsdelen Skoftebyn år 1950. Den skapades av de kvarterslag som bildats i området på 30- och 40-talen. Första gången namnet användes var dock redan 1943 när kvarterslagen slog sig ihop för att delta i en pojklagsserie ordnad av IFK Trollhättan. Till denna serie köptes de första egna dräkterna. De elva uttagna spelare som skulle vara med lade 20 kronor var, vilket räckte till tröjor, byxor samt en fotboll. Tröjorna var röda och byxorna vita. Skoftebyns IF stod som segrare när tävlingen var slut. Laget skingrades året därpå, men inte utan att önska ett fortsatt fotbollslag i stadsdelen. Som nämnt tidigare slog drömmen om ett lag in ett par år senare, när spelarna blivit vuxna.

När klubben först startade år 1950 bestämdes det att årsavgiften skulle vara fem kronor, och att dräkterna skulle bestå av svarta tröjor med gul krage och handled, vita byxor och randiga strumpor i svart och gult. Laget placerades i division 8, och hemmamatcherna spelades på Edsborg. Då planen hyrdes för en billig summa, ville Edsborg även ha 20% av intäkterna på matcherna, vilket klubben tyckte var för mycket, och de valde då att låta publiken gå in gratis, och samlade istället in kollekt för att få in pengar för matcherna. Kollekten sköttes av proffsboxaren Olle Skofteby-Bengtsson, och Stig Svantesson från Föreningen Gamla Skoftebybor skriver i boken ”Vandring i gamla Skoftebyn” att ”[h]an fick säkert in mer pengar än vi annars fått i entréavgifter. Om han tyckte första rundan gett för lite, då gick han en sväng till.”

Skoftebyns IF:s första officiella match spelades i träningssyfte mot Åsaka SK våren 1951 på Holmentippen. Omklädningsrum och dusch fanns inte att tillgå, och efter matchen tvättade spelarna av sig i det kalla vattnet i Göta Älv. Åsaka SK vann matchen med 1-0.

Men klubben kom in i seriesystemet, och arbetade sig upp till vinnare i Götaälvsdalsserien 1955, och efter det Norra Älvsborgsserien 1957. Efter det flyttades man till Västra elitserien som också vanns redan följande år, och flytten skedde då till Västra Västgötaserien.

Redan från början satsades det mycket på ungdomar, och förutom träningar och matcher har man också olika träffar.

Redan från föreningens början spelade laget på Nysätra, men då under namnet Lertippen.

Nysätra invigs den 28 juni 1959, efter att många frivilliga arbetstimmar lagts ner från föreningens medlemmar. Men talar om att 1000-tals timmar kan ha lagts ner av denna ideella arbetskraft.

Staden var ansvariga för gräsytan, medan klubben fick stå för omklädningsrum samt staket. När namn skulle väljas istället för det tidigare ”Tippen” som getts till platsen, utlystes en tävling för allmänheten. Det var ingen brist på förslag, men kommittén ville vända sig bort från namn som slutade på -vi eller -vallen. Det var då när de satt och försökte komma på vilket namn de skulle välja som en av ledamöterna – Olof Bogren – föreslog Nysätra, som en koppling till Nysätersvägen och kvarteret Nysäter. Detta namn har sedan hängt med i alla år och finns kvar även idag.

Almagärdet stod färdigt 1986.

Gamla tvättstugan i Skoftebyn

Folkhemstanken myntades under 1930-talet och den innebar att alla i Sverige skulle ha ett bra liv och ett bra boende.  I Sverige skulle det vara jämlikhet och ett samförstånd med att ha lika goda villkor i sitt leverne. Tvättstugor måtte byggas för att underlätta för husmödrarna i deras arbete med hemmet. Den smutsiga byktvätten klappades tidigare ren i brygghus och vid sköljflotte. Tanken var att tvättstugan skulle ge mer tid åt kvinnorna.  I tvättstugan skulle finnas sköljkar, tvättmaskiner, mangel samt torkrum. En viss oro fanns att tvättmaskinerna kunde tvätta sönder kläderna.  Dessutom skulle en liten avgift läggas, som ersättning för användandet av tvättstugan eller få sina kläder tvättade av tvätterskan.

Redan 1938 hade en motion inkommit om att anordna kommunala tvättstugor i staden. År 1944 arbetade man vidare med frågan. Och 1944 beslutades om bygget av tvättstuga på Dannebacken.  Då kunde man cykla upp till Dannebacken med sin tvätt från Skoftebyn  och tvätta där. Man skulle invänta erfarenheter från denna tvättstuga för att senare kunna uppföra tvättstugor i Skoftebyn och Strömslund. Vatten fick man i Skoftebyn år 1949.  

 Samtidigt ville man också bygga en torrbastu i samma plan som tvättstugans tvättmaskiner. Kapaciteten hos tvättstugan beräknades till 60 000 kg tvätt per år. En kallmangel beräknades kosta 6000 kronor. Blötläggningsvagnar skulle man vänta med att inköpa. Tvättstugan i Skoftebyn beräknades till 200 000 kronor och i detta ingick även bastun. Civilförsvaret inkom senare med önskemål om att få ha skyddsrum i källaren, men då byggnationen satts igång ansågs det icke vara tillrådligt. Kostnaderna beräknades senare bli 226 685 kronor för hela tvättstugan med tvättredskap  och man fick då beslut om tilläggsanslag. Pengarna skulle upplånas och återbetalas på 25 år. Bygglovet är daterat 1953.

När bastun började nyttjas fick kvinnorna bada bastu på torsdagar och männen på fre-lördagar. Man kunde även gå till tvättrummet för att sköta sin egen hygien och duscha.

Tvätterskor var anställda som skötte arbetet i tvättstugan bl a arbetade Berit Andersson.  Det fanns möjlighet att lämna in smutsig tvätt för att tvättas, samt att även tvätta den själv där. Tvättstugan tillhandahöll ca 3-4 tvättmaskiner.

Tvättstugan lades ner år 1976 då den var för lite använd och 1977 gjordes en ombyggnation i huset. Därefter har idrottsföreningen Skoftebyns Idrotts förening, SIF använt huset som klubblokal.