Blomsterdalen blir Skoftebyn

Från oordnad kåkstad till Trollhättans gräddhylla

Skoftebyn och Strömslund införlivades med Trollhättan när Trollhättan blev stad 1916. Skoftebyn och Strömslund bidrog med 5 084 personer, vilket innebar att den nya staden fick en befolkning som uppgick till 13 985.
De styrande i Trollhättan hade med glädje tagit emot Strömslund, detta mönstersamhälle, medan det varit andra tongångar när det gällde
Skoftebyn.  När Skoftebyn år 1916 införlivades med Trollhättan var det
under starkt motstånd från de styrande i Trollhättan. Man ville helst inte ha med Skoftebyn att göra. Det samhället ansåg vanskött. Där fanns bara dåliga vägar och inga trottoarer, husen låg ”huller om buller”, vatten- och avloppsfrågan var olöst, skolan behövde byggas ut och så vidare.
Men statsmakterna ville annorlunda. När länsstyrelsen yttrade sig i ärendet ställde den som krav att Skoftebyn skulle omfattas av den nya staden.
Annars fick det vara med de åtråvärda stadsrättigheterna.  På nyårsafton 1915 förklarades Trollhättan som stad med stora festligheter. Stadskommitténs ordförande August Stenström hälsade Skoftebyborna välkomna med följande ord.
”Eder från Skoftebyn som ansågs för dyrbart för Trollhättan att taga och för Gärdhem att lämna hälsar vi välkomna. I haven sedan gammalt i grund och botten varit Trollhättefolk. Vi må hjälpas åt att bygga på vår nya stad”.

Två hus 1795

Den äldre kartan över nämnda område är från 1795 och då fanns det inte mer än två hus i det område som så småningom fick namnet Skoftebyn.
Sedan växte området fram. Marken var dålig och bönderna som ägde den brydde sig i stort sett inte om att folk byggde hus och slog sig ner där.
Många ville bo Nohab och Kanalbolaget som arbetsplatser hade naturligtvis stor del i att många ville bo just i det här området. Nohab, ”Verksta´n” var det stora arbetsstället. Och följdriktigt svarade den lille grabben, när man hade uppe biblisk historia i Skoftebyskolan fröken, som frågar:
”-Vad gjorde Moses, när han blev stor?
-Han arbeta´ väl på Verksta´n”.
Ibland kallades Skoftebyn ”det oordnade samhället” och det hade flera anledningar. Husen hade inte byggt efter några strikta planer.  De hade förts upp där man fick köpa eller hyra mark. Men man försökte länge att inte bygga på jordbruksmark. Därför valde man berg och skogsbackar.
Det fanns således ingen strikt kvartersindelning och riktiga vägar saknades inom området och till ”sta´n”. Till arbetsplatserna, Nohab och Kanalbolaget, hade man trampat upp stigar.
 

Dåligt avlopp

Renhållningen var inte heller den bästa. Här och var gick öppna diken.
Det fanns inget avloppssystem, så avloppen fick rinna dit de kunde. I början fick husägaren själv ansvara för latrintömning, men så småningom kunde bönder och åkare utnyttjas. Skoftebyns östligaste delar ägdes av Kanalbolaget och resterande var fördelade på tre bönder, som även rådde om Sylte. Terrabolaget ägde Ryr.
 

Skogsmark

Skoftebyn var i stort sett bara skogsmark medan Sylte var åkerjord. I och med de stora förändringarna på 1950-talet lades Ryrs gård ned och bondesamhället började att försvinna. Myrtuvan lades ned på 1960-talet och Slätthults djurbestånd försvann. Slätthult övergick i början på 1970-talet i kommunens ägo.  Det fanns gott om affärer i Skoftebyn på 1920-1930-talet,
fem speceri- och diverseaffärer, fyra bagerier med affär och två manufakturaffärer.  Nöjena var få och billiga. Det var bland annat cykelutflykter under sommarhalvåret. Eftersom många ägde en liten båt tillbringades mycket av tiden på älven, där man fiskade och hade roligt i största allmänhet.  Man var helnykter eller näst intill – särskilt till vardags. Då skulle man i övrigt leva enkelt. Även de som inte hade eget hus skulle sköta sig.
 

Varför Skoftebyn?

Det finns olika förklaringar till hur namnet ”Skoftebyn” uppkommit. En förklaring skulle vara, att det har med ”skift” att göra. Det vill säga att många i Skoftebyn arbetade skift på Nohab, ”Verksta´n”, den industri som etablerade sig här år 1847.  Men namnet ”Skoftebyn” fanns tidigare.  Den mest utbredda och den riktiga tolkningen är, att ”skofta” kommer av att smita från arbetet ungefär som att skolka, för att bygga på det egna huset eller för att ta sig in till ”stan”, Trollhättan, för att kanske få sig en sup.
I dag kan ingen märka att det någonsin har funnits en gräns mellan Trollhättan och Skoftebyn.  Men det finns en gränslinje som inte så många reflekterar över, Skillnadsgatan, som markerar just skiftet mellan de båda byarna där befolkningen i gamla tider kunde uppträda som antagonister gentemot varandra.  Det dröjde ända fram till år 1949 innan stadsdelen fick en stadsplan och det här med gatunät och gatunamn, vatten-
och avloppsledningar reglerades. Detta innebar en vändning för Skoftebyn på många punkter. Gator och vägar förbättrades.  Allt mindre mark fick ligga som skogsbackar och det fick heller inte finnas brukad jordbruksmark i samhället eller boskapsskötsel.
 

Populär stadsdel

Det dåliga ryktet stadsdelen haft är numera helt försvunnet. Skoftebyn med sin blandning av bebyggelse av gammalt och nytt, med sin kuperade terräng och så vidare har gjort att stadsdelen med rätta nu räknas som ett av de mer attraktiva områdena i Trollhättan.